Tjaha då gör vi ett sånt här inlägg igen då.
Jag kände att det var dags att skriva av mig. Bryr mig egentligen inte om nån läser de
här inläggen. Jag typ skäms att folk ska behöva bry sig om mig men,men

Pratade lite med Ida också när vi gick till stan vilket kändes skönt.
Men det är liksom ännu skönare att bara kunna skriva what ever utan att någon ska kunna
typ kommentera till mig och säg nä men så är det inte... osv.

Men jag har haft det ganska tungt hemma och med mina tankar om viktnedgång
så brukar mitt liv spåra ur.
Och jag har nu börja känna en ny känsla nu om vad jag vill göra med mitt "liv"
vilket som jag  aldrig skulle kunna göra eftersom jag vill inte tappa mina vänner och
min familj. Ohc jga vill inte att de ska skämmas över mig. Desutom har jag lovat mig
själv aatt inte göra vissa av dessa saker.
Och vi var på teater idag som handlade om tonåringar och sånt blev väl inte
bättre, okej jag skrattade och tyckte den var jätte kul men problemet är att
ibland kännes det som jag kommer eller har missat de eftersom jag på
någort sett växt upp för snabbt i mitt huvud eller nått. Och som jag typ skriver så
vill jag bara här ifrån. Låter kanske lite konstigt men jag vill bort på massa olika sätt.
Så jag slipper det här(vara här men någon ananstans),eller att jag får börja om(flytta i väg), försvinna!
Så allt är som en stor klum och jag vet varken ut eller in. Tycker det börjar spåra ur helt.
Men det gör ju inte saken bättre heller. Typ att jag inte är med kompisar så ofta och sånt.

Jag och Ida sa lite skämt samt om man skulle ha en kille/tjej skulle saker och ting bli lite bättre:)
Eller inte det beror ju på vad man är för person:)

Hhahah sitter iaf nu och lyssnar på en massa snyft låtar så allt är awsooome:))
Orkar inte skriva någe mer men skrev av mig och nu ska jag snart till stallet:)